Martinus: Livets Bog, del 5, st 1896

1896. Att I-människans förvandling till J-människa hittills inte har kunnat ske på jorden, och att denna förvandling alltså endast kunde uppnås på något annat och ännu högre utvecklat klot än jordklotet, beror, förutom på vad som tidigare nämnts, även på den omständigheten, att det särskilda förhållande som var en förutsättning för den vidare utvecklingen eller den fullständiga upplevelsen av den stora födelsen inte fanns i jordsfären. Det som således fattades var livsmysteriets lösning, uppenbarad som konkret och absolut vetenskap. Och eftersom en sådan vetenskap var det absolut enda som kunde tillfredsställa den nu på alla fält mogna I-människan, fanns det alltså inte på jorden någon som helst möjlighet för I-människan att uppnå denna tillfredsställelse. Livsmysteriets analyser och den därigenom uppenbarade lösningen eller avslöjandet kunde omöjligt bli till ett konkret eller absolut A-vetande, det vill säga till ett vaket dagsmedvetet faktum. Och då det inte kunde bli till A-vetande, kunde det inte heller bli till B-vetande, vilket är detsamma som vaket dagsmedveten praxis. Och då det inte kunde bli till praxis, kunde det inte bli till C-vetande, det vill säga till vana eller talang. Den på livsmysteriets sanna lösning eller tillvarons absoluta sanning baserade livsföringen kunde alltså omöjligt bli till en fullkomlig talang för I-människan här på jorden. Och då hennes förvandling till J-människa ovillkorligen just betingades av denna talang, förstår man att väsendenas reinkarnation i jordsfären, såsom tidigare nämnts, måste upphöra här.

Föregående

Nästa