Martinus: Livets Bog, del 5, st 1900

1900. Men även om I-människans sexuella struktur har nått så långt fram i utvecklingen att hon, i kraft av den andliga vetenskapen eller det kosmiska vetandet, som nu har manifesterats och gjorts tillgängligt på jorden, kommer att framträda som en begynnande J-människa, så är denna sexuella struktur ännu långt ifrån färdigutvecklad på jorden. Århundrade efter århundrade kommer att passera innan J-människans osjälviska och upphöjda sexuella drift kan fås att ge sitt upphov en lika fullkomlig kulminationsutlösning som den enpoliga sexualiteten i sin renodlade form kan skänka sitt upphov. Men som vi redan vet, degenererar denna sistnämnda utlösningsform samtidigt med att den motsatta polen utvecklas hos individen. Denna degeneration förnims som ett slags sexuell mättnad eller övermättnad. Och med denna mättnad avtar dragningen till den enpoliga utlösningen. Samtidigt som denna dragning till den enpoliga eller så kallade "normala" sexuella akten mellan två väsen av motsatt kön försvagas eller avtar, uppstår begäret, lusten eller längtan efter en ändring i den sexuella upplevelsen. Det sexuella begäret eller längtan efter sexuell utlösning avtar nämligen inte, även om könsstrukturen förändras. Försvagningen gäller endast längtan eller dragningen till den ordinära eller mångtusenåriga normala akten. Denna nya dragning riktar sig alltså inte till det motsatta könets väsen. Det är ju lusten att äga dessa väsen som är mättad. Då det alltså inte är det motsatta könets väsen som är föremål för den nya sexuella dragningen, kan det endast vara andra väsen av arten. Och dessa åter kan då endast vara individerna av väsendenas eget kön. Denna begynnande förnimmelse eller längtan efter att smeka det egna könets väsen är, då den inte förekommer på ett stadium som uppträder för tidigt för denna sexuella form, såsom fallet är vid de tidigare omtalade urspårningarna, en allra första begynnande verklig – inte djurisk – utan mänsklig tendens. Den är den allra första svaga gryningen av den verkliga mänskliga mentalitetens ljus. Det är detta ljus som kommer att flämta, osa och stinka vid urspårningarna. Det kommer därigenom i kontakt med och förstärker den dräpande principen och framkallar sorg och lidanden efter att ha gett upphov till laster, perversiteter eller andra psykiska abnormiteter. Men denna användning av den tvåpoliga eller verkliga "mänskliga" sexuella kraften är naturligtvis i allra högsta grad onaturlig.

Föregående

Nästa