Martinus: Livets Bog, del 5, st 1902

1902. Då kommer J-människans sexuella struktur att ha nått en sådan fullkomlighet, att hennes speciella sexuella liv också kan finna sin kulminationsutlösning i en för henne passande intim akt med en annan J-människa. Men denna intima sexuella utlösning är alltså av helt annat slag än den djuriska intima sexuella akten mellan ett hanköns- och ett honkönsväsen. Den är i allra högsta grad osjälvisk eller av motsatt natur och fordrar inte samliv, äktenskap eller någon annan organisering av äganderätten över den sexuella partnerns liv och väsen, såsom fallet är vid manifestationen av den enpoliga sexualiteten. Medan den djuriska sexuella akten mer eller mindre är baserad på förälskelse, ett slags mobiliserad eller förstärkt egoistisk sympati, det vill säga en sympati som kräver motsvarande sympati eller förälskelse tillbaka, förekommer det inte någon förälskelse eller egoistisk sympati i den mänskliga sexuella akten. Den är en gudomlig välsignelse, en kulminerande och inspirerande kärleksakt mellan två väsen som organiskt är byggda för att kunna kulminera i osjälviskhet, det vill säga endast leva för att tjäna. Det är detta tillstånd som Världsåterlösaren var besjälad av, då han uttalade orden: "... och den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." Här finns inget ägandebegär, inget begär efter ett egoistiskt samliv med den sexuella partnern. Här kan organfunktionerna endast ge utslag i en önskan att ge, att utlösa lycka, välbefinnande, inspiration och glädje för denna partner och helt utan motkrav eller frihetsförlust för något annat väsen. Efter varje sådan sexuell utlösningsakt mellan två J-människor eller kosmiskt födda väsen kan dessa sexuellt suveräna och fria människor gå styrkta, lyckliga och glada vidare till nya sköna upplevelser och befruktande inspirationer genom sexuella kontakter med nya partner osv. I den fullkomliga människans sfär existerar endast en kulminerande kärlek. I den tvåpoliga sexualitetens sfär kulminerar den högsta elden. Här får alla älska alla. Eftersom den kroppsliga fortplantningen är avlägsnad från den mänskliga sexualiteten, kan det inte uppstå någon rädsla för "följder" i form av befruktning, såsom fallet är vid tusentals och åter tusentals jordmänniskors sexuella samvaro. Då äktenskapet inte existerar i förbindelse med den "mänskliga" sexuella akten, kan det inte heller förekomma några olyckliga äktenskap, någon trolöshet eller något svek mellan parterna. Eftersom väsendenas sexuella dragning rent organiskt är baserad på en sexuell inställning till alla medväsen av den egna arten, och då detta är ömsesidigt, varför det alltså inte existerar något rivaliserande kön, kan inte svartsjuka uppstå. Medan den djuriska, enpoliga sexualitetens grundprincip är att ett väsen endast kan ge sig hän åt ett särskilt väsen av motsatt sexuell natur, så är den rent "mänskliga" eller tvåpoliga sexualitetens grundprincip uteslutande den, att alla ger sig hän åt alla. Detta åter skapar vanekänslan att alla genom denna stora, dominerande organiska kärlekskulmination helt frivilligt har sexuell tillgång till alla. Här kan endast glädjen och lyckan bo. Här är det sanna himmelriket. Här älskar alla sin nästa som sig själv. Här är den evige Faderns närhet uppenbarad i allt kött och blod. Den jordiska människan har blivit Gudomens färdigmodellerade levande konstverk. Hans andes allt överstrålande kosmiska klarhet, visdom, välsignelse, frid och glädje strålar genom henne ut över allt och alla i jordmänsklighetens fysiska terränger. I sanning, ett skönare föremål för beundran, kulminerande kärlek, sexuell sympati eller den högsta eldens dragningskraft än vår nästa uppenbarad som Guds son, existerar inte. Endast genom vår egen kärlek till denne Guds son blir vi medvetna om vårt släktskap med Gud. Och endast genom vår kulminerande kärleksförbindelse eller vårt kosmiska äktenskap med varje nästa blir vi ett med den evige Fadern.

Föregående

Nästa