Martinus: Livets Bog, del 5, st 1905

1905. För djurrikets väsen, det vill säga för de enpoliga väsendena, existerar ju den feminina och den maskulina principen var för sig i sin specialorganism som den enda förhärskande faktorn. Det är detta som utgör förutsättningen för de två sexuella väsensformerna "hankön" och "honkön". Vi vet att i vart och ett av dessa väsen är även den motsatta polen närvarande, men den förekommer endast i en mer eller mindre latent form. Och väsendets förnimmelse genom denna motsatta pol är därför i motsvarande grad latent och ligger utanför dagsmedvetandets område. Den är således på sin höjd endast en mycket obetydlig och omedveten funktion av undermedvetandet i förhållande till den pol som väsendet är vaket dagsmedvetet i och som därför blir den härskande, och enligt vilken individen framträder som hankönsväsen eller honkönsväsen, alltefter polens natur som maskulin eller feminin.

Föregående

Nästa