Martinus: Livets Bog, del 5, st 1906

1906. Vi känner nu till hela polutvecklingen under epoken från "djur" till "människa" och vet att denna utveckling just är den motsatta polens växt från sitt latenta stadium och fram till en med den ordinära polen jämbördig dagsmedveten livsfaktor hos J-människan, samt att det är i kraft av denna polförvandling som "djuret" har blivit till "människa". Detta nya väsen, den riktiga människan, skiljer sig alltså från "djuret" genom att dess sexuella hunger inte längre är en enpolig hunger eller mättnad. Dess dagsmedvetna upplevelse och manifestation av liv är ett harmoniserat, förenat, jämbördigt feminint och maskulint uttryck. Att dessa två livsfaktorer i väsendet ständigt framträder i hunger- och mättnadsprincipen, är helt naturligt. I motsatt fall skulle det ju endast betyda stillastående. Allt i livet rör sig ju från ett latent till ett kulminerande, och från ett kulminerande till ett latent tillstånd. Denna rytmiska rörelse bärs uteslutande av hunger- och mättnadsprincipen. Men då väsendet nu på en gång är både hankön och honkön, kan det uppleva såväl en hanköns- som en honkönspräglad hunger och mättnad. Det är ju givet att denna sexuella form, som är den verkliga och över djuret helt upphöjda människans livsform, inte kan nå ett normalt eller fullkomligt värdigt uttryck i en speciell hankönskropp eller en speciell honkönskropp. Eftersom J-människan måste leva i en sådan kropp, är hon ännu inte ett fysiskt färdigt väsen. Genom analyserna av den kvinnliga mannen och den manliga kvinnan samt övriga sexuellt urspårade väsen har vi redan sett, hur olycklig de två polernas utveckling kan vara i en kropp som endast är avsedd eller formad till organ för den ena polens uttryck.

Föregående

Nästa