Martinus: Livets Bog, del 5, st 1909

1909. Så länge den organism som är avsedd för sexuell tvåpolighet ännu inte förekommer i ett tillstånd som är färdigt för utlösning av denna tvåpolighets kulminationsakt, kan individen ännu endast få sexuell utlösning genom de från djurriket nedärvda enpoliga könsorganen. Men denna utlösning kan alltså, för ett väsen med andlig struktur och kapacitet för normal tvåpolighet, endast vara en imaginär upplevelse, formad i tankarna på ett sätt som det ordinära tvåpoliga begäret fordrar. Den fysiska utlösningen, som äger rum med ett väsen med motsvarande sexuella dragning till väsen av samma kön, blir alltså här, sett från tvåpolighetens sida, endast en andlig kontakt. Den absolut "mänskliga", vilket här återigen betyder den absoluta tvåpoliga sexuella upplevelsen, kan således endast komma till stånd i fantasin, så länge de två väsendena ännu bara kan få sexuell utlösning genom de nedärvda enpoliga könsorganen. När den sexuella kulminationsakten mellan två enpoliga väsen av samma kön utlöses, kan den endast förnimmas som en tvåpolig akt med hjälp av föreställningsförmågan. Huvudprincipen i denna akt är att båda parterna föreställer sig sin förenade sexuella utlösningsakt som en normal akt mellan man och kvinna. Var och en av parterna föreställer sig nämligen sig själv som en motsatt partner till den som akten utlöses med. Om det är två kvinnor som söker sexuell utlösning med varandra, föreställer sig var och en av dem sig själv som den maskulint utövande partnern. Var och en föreställer sig alltså sig själv som den manliga partnern i akten och det andra väsendet som den feminina eller kvinnliga partnern. Om det är två män som söker utlösning i en sexuell akt med varandra, föreställer sig var och en av dem sig själv som den feminina eller kvinnliga partnern i akten och den andra parten som det maskulina eller manliga väsendet i denna akt. Om så inte vore fallet, skulle det absolut inte finnas någon grund för akten. Den skulle vara totalt meningslös, om den över huvud taget kunde bringas till utlösning. Det är ju den begynnande nya polen som skapar väsendets sexuella dragning till det egna könet. Här bortser vi naturligtvis från de genom urspårning och prostitution manifesterade onaturliga akterna. Här talar vi endast om den sexuella akt som uteslutande vilar på den av den begynnande tvåpoligheten framkallade dragningen mellan väsendet och dess eget kön.

Föregående

Nästa