Martinus: Livets Bog, del 5, st 1912

1912. Som vi sett av det föregående, får väsendet kosmiskt medvetande vid den tidpunkt då dess motsatta pol uppnår jämbördighet med dess ordinära pol, och väsendet är då ett kosmiskt medvetet väsen. Det har kristusmedvetande. Det är en människa skapad till Guds avbild. Men detta betyder inte att väsendets fysiska organism plötsligt blivit ett färdigutvecklat organ eller redskap för tvåpoligheten. Förvandlingen av jordmänniskans fysiska organism från att vara enpolig till att vara tvåpolig kan naturligtvis endast vara ett resultat av väsendets inre själsliga eller psykiska förvandling från djur till människa. Den fysiska organismens förvandling måste därför ligga en viss tidslängd efter den andliga födelsen. Detta åter betyder att ett kosmiskt medvetet eller invigt väsen kommer att leva under en epok, inom vars område dess fysiska organism inte är färdigomvandlad till att helt passa den tvåpoliga sexuella utlösningen. Den kommer därför att i motsvarande grad alltjämt framträda som ett organ eller redskap för enpoligheten, till dess att den motsatta polens talangkärnor för skapandet av en tvåpolig organism är så fundamentala, att de i en ny inkarnation övertar den fullständiga uppbyggnaden av den fysiska organismen. Därvid blir denna organism inte längre enpolig, utan tvåpolig. Vid denna tidpunkt kommer det kosmiskt medvetna väsendet att uppleva den sista fasen i sin kosmiska invigning. Denna fas av invigningen är väsendets begynnande totala tvåpoliga utlösning och upplevelse av den högsta elden i sin fysiska kropp. Och först här har denna fysiska kropp blivit till den helt färdigutvecklade riktiga människokroppen.

Föregående

Nästa