Martinus: Livets Bog, del 5, st 1913

1913. Skillnaden mellan den färdiga människokroppen och den vanliga jordmänskliga fysiska kroppen är att den förstnämnda kroppen har en så utvecklad sexuell känslighet, att den högsta elden flammar och strålar, lyser och värmer genom alla dess celler, helt oberoende av vilken animalisk del av organismen de representerar. Denna kropp har en så utomordentligt förfinad känslighet, att den reagerar sexuellt i alla situationer. Den sexuella reaktionen är inte en självisk akt som utlöses i individens medvetande som en önskan att äga eller ha fullständig äganderätt över den sexuella partnern, såsom fallet är hos den enpoliga människan. Den tvåpoliga akten utgör däremot en reaktion som endast kan utlösas i en underbar glädjeförnimmelse i njutningen av det andra väsendets närvaro. Då de enpoliga könsorganen här för länge sedan blivit ett slags likgiltiga rudiment, på liknande sätt som naveln hos den jordiska människan blir efter födelsen, och då fortplantningen inte längre är inlagd i denna organfunktion, finns det inte längre någon form av körtelsekret som animerar väsendet till den enpoliga sexuella utlösningen eller akten. Det finns ingen sädesproduktion som åstadkommer dragning till en uttömning i den ena parten och hunger efter att uppta säden i den andra partens organ. Eftersom det inte längre finns någon enpolighet kvar i väsendet, kan den överdimensionerade själviska sympatimanifestation vi känner som "förälskelse" inte heller äga rum. Den sexuella kraften kan därför här i tvåpoligheten uteslutande ge utslag i ren kärlek.

Föregående

Nästa