Martinus: Livets Bog, del 5, st 1916

1916. Att kyssen är ett utslag av den begynnande tvåpoligheten, är väsendena ännu inte alls medvetna om. Den odlas och utvecklas här i sitt begynnelsestadium som en animerande inledning till den enpoliga könsaktens utlösning. Här har tendensen att kyssa omärkligt uppstått som ett stegrat behov av att utlösa smekningar. Men detta utvidgade behov eller begär har ingenting med den enpoliga sexuella kraften att göra, eftersom denna i och med väsendets förvandling från djur till människa är degenererande och blir alltmer försvagad. Den kan därför inte åstadkomma någon förstärkt form för sitt uttryck. Att väsendet inte desto mindre blir mer och mer sexuellt betonat, beror alltså på den motsatta polens begynnande energiutveckling. Och denna pols första tendenser till utlösning koncentrerar sig alltså i ett utvidgat behov av att smeka och en växande njutning i att kyssa. Att denna akt eller kärleksyttring i sig själv eller i renodlad form inte är någon enpolig utstrålning av kraft, framgår även av att kyssen kommer till utlösning i alla situationer som inte har med den enpoliga sexualiteten att göra, och som därför ligger utanför allt som har med den vanliga parningsakten att göra. Kyssen manifesterar sig således som en smekning mellan barn och föräldrar, mellan goda vänner och bekanta. Den kommer till utlösning som en välkomst- och avskedssmekning, som en godnatt- och godmorgonsmekning. Kyssen är således redan en mycket universell smekningsakt. Vi ser här hur denna smekningsakt liksom alla andra former av sympatiutlösningar är den högsta elden och alltså i grund och botten en sexuell akt som redan här i sin första späda början visar att den inte är hanköns- eller honkönsbetonad, utan tenderar att vara en universalutlösning. Häri skiljer den sig alltså från den enpoliga akten, som endast kan ge utslag i en enkelriktad könsbetoning. Denna sistnämnda akt kan endast utlösas i en kontakt mellan två väsen av motsatt kön, medan den färdigutvecklade tvåpoliga akten utlöses som en smekningskulmination baserad på en sexuell kontakt – inte med ett speciellt hanköns- eller honkönsväsen, inte med en absolut man eller kvinna – utan med det färdigutvecklade tvåpoliga väsendet, den som Guds avbild framträdande gudamänniskan.

Föregående

Nästa