Martinus: Livets Bog, del 5, st 1922

1922. De sexuella organen är, liksom alla övriga organ och områden i en organism, naturområden eller livszoner för levande mikroväsen. Då dessa organ i särskilt hög grad är specialorgan för skapandet av renodlad behags- eller salighetsförnimmelse utan intelligensmässig analys, en intuitiv impuls, måste dessa naturområden i organismen vara hemvist för levande väsen som i högsta grad är besjälade av förmågan att utstråla behags- eller salighetsatmosfär. Men då en sådan atmosfär i sin högsta renodlade form endast kan vara identisk med kulminerande kärlek till nästan, blir de naturområden i makroväsendets organism som utgör detta väsens sexuella organ således hemvisten för de mikroväsen, genom vilka den allra högsta gudomliga energi eller salighet vid beröringen med ett annat levande väsen kan manifesteras eller utstrålas på det fysiska planet. Detta innebär återigen att här kulminerar livets högsta vällust- eller behagsförnimmelse i upplevelsen av ett annat motsvarande medväsen. Organismen rymmer alltså en region av väsen, genom vilka energier från spiralens sjätte rike, salighetsriket, kan överstråla det fysiska planet. De sexuella organen är sätet för sympatianlagen. Mikroväsendena här är i verkligheten fysiska väsen som är förmedlare av salighetsenergi, det vill säga överskottsenergi från extastillståndet i väsendets upplevelser av guldkopiorna från dess existens i spiralens femte rike eller sfär, den gudomliga världen. Detta är den högsta livsupplevelsen i fysisk materia.

Föregående

Nästa