Martinus: Livets Bog, del 5, st 1925

1925. I detta väsens organism dominerar kärleken till nästan eller den högsta behagsförnimmelsen genom de levande väsendenas mentala och kroppsliga växelverkan och samliv. I makroväsendets organism utgör dessa väsen och deras rike eller sfär detta väsens sexuella organ, som ju är de direkta organen för dubbelpolig kärleksyttring. De är, som tidigare omtalats, smekningsorgan. Nedanför detta rike har vi den jordiska människans zon, vars individer är väsen som ännu befinner sig i vild kamp med att utrota sin djuriska natur. Här är det instinkt och primitiv känsla som gör sig gällande. Här är det endast den enpoliga sympatiyttringen eller den instinktmässiga sympatin, "förälskelsen", som råder. Men denna kosmiskt sett primitiva sexualitet är alltså en utlöpare av den verkliga energin från det riktiga människoriket, som genom väsendets enpolighet har ombildats och anpassats till partisk eller självisk kärlek, vilket är detsamma som egoism eller ägandebegär. Dessa väsen är alltså dominerande fysiska väsen, vilkas mentalitet saknar kosmiskt vetande eller kosmisk insikt. Deras religiösa sinne är endast instinkt – inte förstånd eller absolut vetande. Vi har här den kosmiska dödszonen, där den dräpande principen är helt förhärskande. I makroorganismen utgör dessa väsen och deras rike mag- och matsmältningsregionerna.

Föregående

Nästa