Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Sympatianlagens två organuppsättningar
1928. Med enpolighetens början, det vill säga när den ena av väsendenas två sexuella poler stagnerar, inträffar väsendets "utdrivning ur paradiset" eller det så kallade "syndafallet". Hos de väsen där den maskulina polen stagnerar, uppstår "honkönsväsendet", medan "hankönsväsendet" på samma sätt uppstår hos de väsen där den feminina polen stagnerar. Eftersom inströmningen av de kosmiska eller andliga energier som låter väsendet vara ett verkligt gudaväsen regleras av sympatianlagen, och denna reglering alltså bestämmer om väsendet ska framstå som mörkerväsen eller som ljusväsen, ska vi här se lite närmare på dessa anlag. Dessa sympatianlag består av två stora organregioner, genom vilka de kosmiska energierna fördelas i organismen och genom kroppslig och andlig manifestation kommer till utlösning i detta väsens manifestation och sätt att vara. Med hjälp av dessa två organregioner fördelas utlösningen av de kosmiska energierna på så sätt, att genom den ena organregionen utlöses inströmningen av salighets- och intuitionsenergin i instinktform samt primitiv känsla. Denna organuppsättning känner vi till som de två sexuella enpoliga organuppsättningar som befordrar det feminina och det maskulina tillståndet i väsendena. Genom dessa organuppsättningar förnims salighetsenergin som kulminationen av sexuellt behag eller vällust. Instinkten är den yttre automatiska källa eller vägledare som sätter i gång den sexuella driften, vilken åter är detsamma som det vi känner som parningsdriften. Den andra organuppsättningen är redskap för utlösningen av hela den intellektuella sidan hos väsendet, det vill säga den vakna dagsmedvetna intuitionen, intelligensen och mentala känslan, vilket i sin tur innebär: sorg och glädje.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram