Martinus: Livets Bog, del 5, st 1929

1929. Bakom dessa två organuppsättningar existerar den reglerande talangkärna som liksom alla övriga talangkärnor i det levande väsendet har sitt säte i ödeselementet i väsendets övermedvetande eller X2. Eftersom alla livsfunktioner har sin allra innersta eller djupaste rot i denna talangkärna, på så vis att alla andra talangkärnor i verkligheten är utlöpare från denna enda stora kärna, ska vi kalla den för "moderkärnan" eller "den eviga livskärnan". Från detta livets förnämsta organ manifesteras och regleras den sexuella polprincipen och därmed kretsloppet eller själva manifestationen av "den högsta elden" i alla dess faser. Det är denna reglering som kommer till uttryck i hela det levande väsendets framträdande i alla dess tusentals eller miljontals nyanser. Studiet av denna reglering visar oss därför, varför de levande väsendena framträder i de speciella mentala och kroppsliga manifestationsformer som fallet är. Varför framträder till exempel ett levande väsen som djur? Varför framträder det som människa? Varför framträder det som en Kristus, en Buddha eller som "Guds avbild"? Ja, svaret är enkelt och klart. Det levande väsendets manifestationsformer är endast de yttre synliga verkningarna av väsendenas sexuella polkonstellationer och de av dessa reglerade sympatianlagen och intellektuella anlagen.

Föregående

Nästa