Livets Bog, del 5
Ett renodlat ”handjur”
1930. Den ena av dessa två poler känner vi till som den maskulina polen. Inom djurriket utgör denna pol för somliga väsen den allt övervägande, reglerande och bestämmande faktorn, medan den feminina polen i dessa väsen endast existerar i ett latent tillstånd. Väsendet blir därför i övervägande grad ett maskulint väsen. Då detta väsens sexuella drift eller sympatianlag endast kan utlösas genom den maskulina polen, medan dess intellektuella anlag utlöses genom dess motsatta pol, alltså den feminina, och denna är latent, kommer ett sådant väsen endast att framträda som dominerande "hankönsväsen", det vill säga ett fortplantningsväsen. Då de intellektuella anlagen här, som nämnts, endast kan utlösas genom dess feminina pol och denna är latent eller befinner sig i sitt minsta framträdande i kretsloppet, blir ett sådant väsens intellektualitet likaså något som ligger latent i dess andliga struktur. Ett sådant väsen har därför endast sinne för äktenskapet och avkomman. Allt som ligger utanför detta har det ingen som helst förmåga att uppfatta eller sätta sig in i. Det kan endast hävda sig i kraft av sin kroppsliga överlägsenhet gentemot andra väsen. Resultatet blir därför att livslagen här heter makt i stället för rätt. Detta är djurets livsbetingelse. Och här står vi inför väsen, vilkas liv endast kan existera i primitivitet och mentalt mörker. Väsendet här är således ett "handjur".