Martinus: Livets Bog, del 5, st 1933

1933. Men livets lag betingar att väsendena ska framåt i kretsloppet eller utvecklingen. Och det sker på så vis att den motsatta polen, som är latent i väsendet, börjar tillta i utveckling och inte avslutar denna utveckling förrän denna pol är jämbördig eller i balans med den ordinära polen. Med utvecklingen av denna motsatta pol, som är sätet för väsendets intellektualitet, börjar väsendet här få en medvetandesfär som ligger helt utanför det rent parningsmässiga. Här börjar en kombination av instinkt, känsla och en viss intelligens samt senare en viss intuition att göra sig gällande i medvetandet. Denna medvetandesfär är det begynnande "människomedvetandet". Och med denna utveckling är djuret inte längre något renodlat djur. Det är nu ett mellanting mellan djuret och den fullkomliga gudamänniskan. Det djuriska i människan har alltså fått namnet "det onda", medan det begynnande mänskliga i människan fått namnet "det goda". Det goda tilltar i den icke färdiga människan, medan det onda i motsvarande grad avtar i och med att väsendet utvecklas. Det mänskliga i människan eller den nya medvetandesfär som gör "djuret" till "människa", befordras alltså av den latenta polens tillväxt i väsendet, det vill säga den maskulina polens tillväxt hos kvinnan och den feminina polens tillväxt hos mannen. Väsendena inom detta slag av begynnande människor, till vilka jordmänniskorna hör, är därför inte renodlade "hanväsen" och "honväsen". Och vi betecknar dem därför inte heller som sådana, utan kallar dem "män" respektive "kvinnor". Män och kvinnor kommer man i framtiden i den nya världskulturen att uppfatta som begynnande tvåpoliga väsen.

Föregående

Nästa