Martinus: Livets Bog, del 5, st 1936

1936. Efter denna sammanväxt av de två sexuella centrumen, hjärncentrumet och köns- eller sympaticentrumet, befrias väsendet så småningom från att födas av kvinnor. I ett samhälle av sådana gudamänniskor tar man inte till äkta. Här är man inte längre ett speciellt hanköns- eller honkönsväsen, utan tillhör en livsstruktur som vi, på grund av den frigörelse från könet som den är uttryck för, kan kalla "frikön". Det är kulminationen av denna det levande väsendets situation eller epok i kretsloppet som ligger till grund för Kristi ord: "Ni är gudar". I detta samhälle är de materiella organismerna av en så eterisk natur, att de kan byggas upp med hjälp av psykiska överskottsenergier från de levande väsendenas organismer. Detta överskottsstoff kan vi kalla "A-stoff". Det existerar i väsendenas aura. När ett nytt "foster" ska skapas här, kommer vissa för detta särskilt begåvade och utvecklade väsen att med sin vilja och tankekraft skapa möjlighet för detta stoff att komma i beröring med en kraft hos det levande väsendet på det andliga planet som vi kan kalla "A-kraften". Denna kraft utlöses från det psykiska planet av det diskarnerade väsendet genom dess ödeselement och de däri placerade talangkärnorna för uppbyggnad av organismen. Det är samma talangkärnor som bygger upp det lilla fostrets organism i moderlivet hos de enpoliga väsendena, men där sker det mycket långsamt och tar både månader och år. I det fullkomliga tvåpoliga tillståndet sker kroppsuppbyggnaden i blixttempo. Den uppbyggnad av organismen som i enpoligheten tar många år för att nå ett vuxet stadium, tar här lika många minuter, ja, ibland bara sekunder. Det är denna manifestation och skapelse som vi känner till under begreppet "materialisation". Men liksom organismen på detta sätt kan byggas upp i blixttempo, kan den även upplösas eller dematerialiseras i samma tempo. Hos de högt utvecklade väsendena på detta plan, det vill säga väsen som nästan uteslutande lever genom andningen, lever av luft och till en liten procent av den allra finaste råkost som finns, nämligen fruktköttet kring kärnan i de ädlaste frukterna, kan organismen till och med dematerialiseras och åter byggas upp alltefter individens eget gottfinnande, alltså utanför den ordinära materialisation och dematerialisation som ersätter födelse respektive död. Under sin fysiska inkarnation kan väsendet således här genom sitt kroppsliga tillstånd och sin höga medvetandemässiga utveckling så att säga vandra in i och ut ur den andliga världen alltefter behag och önskan. Vi förstår således här att den stora åtskillnad mellan "de levande" och "de döda" som existerar på de nuvarande jordmänniskornas primitiva stadium, inte finns här. Här finns inga tårfyllda och sorgsna begravningsceremonier. Allt vad det levande väsendet lagt under sig av naturens livsprocesser upplevs här som gudomlig glädje och gudomligt ljus. Men denna sida av livet är ännu så fjärran från den jordiska människans nuvarande andliga stadium, att det inte är särskilt av behovet påkallat att här gå närmare in på detaljer. När denna sida av jordmänniskans öde blir aktuell, kommer det att finnas tillräckligt med kosmiska väsen som närmare kan fördjupa den. Vi har med detta endast velat antyda konturerna hos människans kommande sista tillvaroform i fysisk materia och som "gudamänniska" på jorden.

Föregående

Nästa