Martinus: Livets Bog, del 6, st 1942

1942. Upplevelsen av livet är således i alla situationer en upplevelse av kontraster. Att vi kallar dessa kontraster för människor, djur, växter och mineraler, kontinenter, oceaner, skogar, slätter, stjärnor, solsystem och vintergator, mikrokosmos och makrokosmos, utvecklingssteg, karaktärsegenskaper etc., förändrar inte principen. Vi har kommit så långt upp på livsupplevelsens höjder att vi kan se, att den gamla föreställningen om mörkret som ett djävulsverk, som synd och ogudaktighet, något som är uppfunnet och vidmakthållet av ett sataniskt väsen, bara är en produkt som härstammar från den primitiva och okunniga människans föreställningsvärld. Detta väsens förnimmelseområde är av ett så begränsat format, att det inom detta absolut inte finns några detaljer eller ljuskontraster av sådan storlek att väsendet kan förnimma livet annorlunda. Väsendet måste skapa sig bilder av livet utifrån sitt eget medvetandes natur. Dess egna dygder och ideal måste därför skapa förebilden till en försyn, vars existens den primitiva naturmänniskan instinktivt har en orubblig uppfattning om. Hon skapar sig en gud och en moral till sin egen avbild.

Föregående

Nästa