Martinus: Livets Bog, del 6, st 1950

1950. Varför är det då nödvändigt att andliga väsen som lever i ljuset, lever i sköna eteriska materier, ska ner och inkarnera i tunga och grova materier, ska leva i kött och blod, ska arbeta i sten och stål, ja, till och med ge uttryck för sina tankar i marmor och granit? Varför ska väsendena ner och leva i materier som uteslutande består av levande animaliska mikroindivider som har vaket dagsmedvetande, kan tänka, handla, känna och förnimma, och vilkas liv och hälsa, livsglädje och välbefinnande, i högsta grad berörs av makroväsendets manifestationer och handlingar, dess mat- och dryckesvanor, dess stämningar och tankevanor, dess kärlek och hat till sina mellankosmiska medväsen? För att helt kunna förstå detta bör man komma ihåg, att allt tänkande försiggår genom impulser som utlöses av jaget genom dess övermedvetande. Dessa impulser är i sig själva bara helt vanliga energiimpulser. I detta sitt första tillstånd utgör de inte alls någon form av tanke. Det är först genom en upparbetad organisation av dessa impulser som jaget blir i stånd att binda den omgivande andliga materien. Genom dessa impulsers starkare eller svagare, längre eller kortare anknytning till denna materia antar den i motsvarande grad fastare eller svagare, långvarigare eller kortvarigare former. Dessa genom jagets tankeimpulser uppkomna bundna former av den andliga materien utgör de första livsyttringarna eller manifestationerna för jagets omgivning på detta av den andliga materien bestående tillvaroplan. Det är detta plan vi kallar "den andliga världen".

Föregående

Nästa