Martinus: Livets Bog, del 6, st 2020

2020. Som nämnts, är vår organism ett universum för myriader av små levande väsen. När vi känner smärta och lidande i vår organism, är det dessa små väsen som befinner sig i livsfara. Det är deras ångest, lidande och smärta som genom mikroväsendena i våra nerver rapporteras till vår hjärna, varefter vi vidtar våra mått och steg för att komma det onda till livs. Och ett återställande av hälsan i de sjuka områdena betyder att det åter kommer att råda sunda och normala förhållanden där. På så vis blir varje levande väsen en beskyddare eller en försyn för mikroväsendena i sin organism. Om vi förstör de normala livsbetingelserna för mikroväsendena i vår organism, och därmed vår egen hälsa, ja, då styr vi hela vår organism mot undergången. För att självt få äga hälsa och välbefinnande är det alltså en livsbetingelse för makroväsendet att det skapar just denna hälsa och detta välbefinnande för mikroväsendena i sin egen organism. På så sätt blir varje levande väsen en beskyddare för mikroväsendena i sin organism. Här framstår det alltså som ett faktum att varje levande väsen står under en försyns beskydd. Men här spelar även ödesprincipen in. Det beskydd som vi själva inte ger mikroväsendena i vår egen organism, kan vi inte heller vänta oss att få från det makroväsen i vars organism vi själva är mikroväsen. Här gäller också, att den grad av beskydd, den grad av god och sund naturomgivning som vi ger mikroväsendena i vår egen organism genom att leva sunt och tänka sunt eller i kontakt med livets lagar, även till slut ska komma oss till del genom våra egna dagliga omgivningar och levnadsförhållanden. Här gäller i allra högsta grad, att vad en människa sår får hon också skörda.

Föregående

Nästa