2029. Den ovannämnda livsupplevelsevärlden eller mellankosmos har sina yttergränser. Människan förstår lättast de manifestationer som hon själv är upphov till. Därnäst förstår hon delvis djurens manifestationer, och börjar förstå att även växtvärlden är uttryck för livsformer. Därnäst ser hon hur den fysiska mineralmaterien bildar vårt klot eller vår kosmiska vistelseort. Och med iakttagandet av detta börjar hon se in i det tredje kosmos, nämligen makrokosmos*. Vi vet redan att detta klot är en himlakropp i likhet med andra himlakroppar i den omätliga rymden, som vi har utsikt mot genom nattens mörker och som vi kallar stjärnhimlen. Och det är denna omätliga stjärnrymd med dess mångfald av klot, solar och vintergator som vi kallar makrokosmos. Människorna är redan med sina fysiska sinnen och optiska apparater eller instrument i stånd att uppleva och förstå, att denna rymd sträcker sig hundratusentals och åter hundratusentals ljusår ut i oändligheten och därmed in i evigheten. Men vad betyder detta? Rummets oändliga utsträckning i längd och bredd, i kilometer och ljusår, ger inte något kosmiskt eller absolut facit. Ett sådant facit avslöjar inte rummets mystik eller gåta, utan gör det blott mer mystiskt. Ett sådant formulerat facit eller konstaterandet av ett stjärn- eller vintergatssystem som ligger så eller så många hundra tusen ljusår långt bort, är i verkligheten endast konstaterandet av en formulerad mening som den rent materialistiska forskaren inte kan läsa. Han står lika hjälplös inför detta materialistiska facit, detta gigantiska avstånd, utan att veta vad det är han ser eller upplever, som en analfabet står oförstående eller hjälplös inför ett skrivet blad. Detta blad blir för honom bara papper och trycksvärta. Således bläddrar den materialistiska vetenskapsmannen eller forskaren i en bok som han inte alls kan läsa. Alla materiella facit, hypoteser och förmodanden som uttrycks i tids- och rumsdimensioner, i materiella mått- och viktfacit, är bara ord och texter i ett språk som han inte förstår. För honom blir alla dessa facit bara som en bok, en samling papper med trycksvärta på. Han kan väga boken, han kan räkna dess blad och se dess färger och bedöma dess papperskvalitet, men vad som står skrivet i boken, den kosmiska vetenskapen, det avslöjande av Guds rike som boken innehåller, har han inte den minsta möjlighet att tillägna sig så länge han endast söker förklara livet i mått och vikt och tror att sådana facit kan utgöra lösningen på livets gåta. Livsfacit är just oändligheten i rum och evigheten i tid.

____________
* Rättat från "mikrokosmos" till "makrokosmos".