Martinus: Livets Bog, del 6, st 2034

2034. Efter hand som människan alltmer levde på enbart tros- och fantasiföreställningar, alltså ointellektualiserade tankar och viljeföringar, kom hon att kollidera med själva livet, som i sig självt är hundraprocentigt logiskt och absolut fullkomligt. Dessa kollisioner fick människorna att alltmer tänka. De mörka erfarenheterna visade sig i motsvarande grad för den begynnande intellektuella synen alltmer ha sin rot i att deras upphov hade handlat ointellektuellt, även om de kanske följt de traditionella dogmatiska, religiösa föreskrifterna. Allteftersom deras intelligens växte, fann de att dogmerna eller de vedertagna religiösa livsföreskrifterna inte täckte allt i den dagliga tillvaron. Livet blev mer och mer komplicerat, allteftersom människorna genom liven utvecklades. De ställdes inför tilldragelser och händelser som inte existerade vid den tidpunkt då dogmerna eller föreskrifterna blev till. En ny upplevelsevärld växte fram utanför dogmernas mentala områden. Från att vara ett religiöst väsen, vars livsinställning och frågor alltid var riktade mot de nedärvda traditionerna och dessas bärare, prästerna, profeterna och konungarna, blev människan ett väsen som efter hand alltmer levde i mentala områden som skapade frågor, vilkas svar låg utanför prästernas och helgedomarnas eller kyrkornas områden. De nya områdena var de rena intelligensterrängerna eller logikens domäner. Den växande nya förnimmelseförmågan "intelligensen" fordrade att alla svar på frågorna skulle vara logiska. Det måste vara svar som för förståndet utgjorde en helt tillfredsställande analys, som man själv kunde komma fram till eller konfrontera med sina egna motsvarande erfarenheter från livet och ödet. Något sådant kände man inte till på ett tidigare utvecklingsstadium, eftersom man ännu inte hade utvecklat intelligensen. Då kunde medvetandet inte väcka frågor som inte kunde tillfredsställas med ett instinkt- eller känslosvar, även om detta var helt ointellektuellt. Man trodde alltså utan svårighet på ett "evigt helvete", från vilket man aldrig i evighet kunde slippa ut. Vidare trodde man följaktligen att det bara var en helt liten grupp människor som blev frälsta och skulle få leva tillsammans med Gud i paradiset, medan hela den övriga mänskligheten i verkligheten vandrade den breda "förtappelsens väg". Ja, denna trosförmåga har också genom århundraden burit människor med hjälp av föreställningen om "syndernas förlåtelse", och att Gud endast kunde ge denna förlåtelse för "synderna" tack vare den omständigheten att Jesus blev korsfäst för dessa "synder". Vidare har tron på "helig vrede" och "rättfärdig harm" inte kunnat räknas som synd, eftersom man inom dogmtrons värld ser det som självklart att Gud kan vara vred och hatisk mot somliga väsen, samtidigt som han favoriserar och omhuldar andra – alltsammans föreställningar som har vanlig ofullkomlig mänsklig mentalitet till modell. På grund av det ännu föga utvecklade religiösa, intellektuella sinnet märker väsendena i fråga inte den här rådande totala bristen på logik och kan därför tryggt leva i tron på dessa dogmer eller föreställningar. Men det ligger absolut inte något syndigt i detta. Man kan ju inte tänka eller tro längre än i de banor man har begåvning och förmåga till. Men med utvecklingen av intelligensen och genom upplevelserna av de många lidandena eller mörka ödena som det ofullkomliga eller ologiska livet invecklar människan i, varigenom även känslo- eller medlidandeförmågan efter hand utvecklas, blir människorna mer och mer intellektualiserade i sin mentalitet eller tankegång. Livet lär människorna att det krävs absolut logik i allt materiellt skapande. I annat fall kan inte skapelsen fylla sitt ändamål. Om det ska byggas en bro över en avgrund, måste alla detaljer noggrant räknas ut med avseende på vilken vikt bron ska hålla för, annars skulle bron störta samman när den tas i bruk. Samma sak gäller vid uppförandet av hus och skyskrapor eller vid tillverkningen av bilar, flygmaskiner etc. Denna inställning till logik i allt materiellt skapande blir efter hand en daglig nödvändighet för människan i hennes rent praktiska, fysiska, materiella liv. Och med denna utveckling blir det så småningom uppenbart för väsendet att det inte finns någon logik i de nedärvda religiösa dogmerna. Hon förlorar därför intresset för dem och blir materialist. Hon kan inte längre tillfredsställas genom tro. Hon kan endast tillfredsställas genom absolut vetande eller fakta.

Föregående

Nästa