Martinus: Livets Bog, del 6, st 2048

2048. Mänsklighetens stora, förväntansfulla ögon har i årtusenden efter årtusenden varit riktade mot stjärnhimlen utan att man i verkligheten har vetat eller kunnat förstå vad det var man såg. Vetenskapen har också riktat sina väldiga teleskop och andra optiska apparater mot samma tindrande täckelse, likaså utan att veta vad man i själva verket var vittne till. Med hjälp av de optiska apparaterna fick man endast se mer av samma slag. Man såg flera hundra tusen ljusår längre bort över samma lysande täckelse eller förhänge. Men ett ting som man inte förstår, blir inte mer förståeligt bara för att man ser fler av samma slag. En apparat som man inte förstår, blir inte mer förståelig för att man ser två sådana apparater. Den materiella synen, det vill säga den oinvigdes syn, kan inte genomtränga förhänget till det allra heligaste. Hur många ljusår man än kan förlänga sin materiella syn med ut i världsrymden, kan man dock endast se samma lysande täckelse, samma förhänge framför det allra heligaste. Vägen in till den andra sidan av templets förhänge går uteslutande genom invigning, det vill säga genom uppnåendet av kontakten med universums grundton kärleken eller detta att vara ett med Gud. Att vara ett med Gud, är återigen detsamma som att se allt från Guds egen utsiktspunkt och att i allt tänka Guds tankar och se Guds mening och plan. Utan att ha gjort denna inställning till vanefunktion eller C-vetande, är det omöjligt för någon att uppleva det allra heligaste.

Föregående

Nästa