Martinus: Livets Bog, del 6, st 2051

2051. Vi vet alla, att för att få kännedom om den primära verkligheten hos en bok, är det ett villkor att man kan läsa bokens text. För en analfabet eller en människa som inte kan läsa, kan boken bara avslöja den sekundära verkligheten. Det primära hos boken, det vill säga den osynliga berättelse som bokens text innehåller, kan han omöjligt på egen hand tillägna sig. För honom blir boken alltså bara papper och trycksvärta. Han kan mäta och väga boken. Han kan se att den är så eller så stor, har den eller den färgen etc., ja, han kan uppfatta de fysiska detaljerna hos boken. Dessa detaljer blir för analfabeten den absolut enda verkligheten, så länge han inte vet att boken har ett mentalt innehåll. Men med hjälp av andra människor som kan läsa boken, kan han få ett vetande om bokens mentala innehåll, men detta vetande blir då alltså bara ett andrahandsvetande. Hur pass mycket han kan acceptera av detta andrahandsvetande blir då en fråga om tro på och tillit till det väsen som han måste ha till hjälp för att få uppgift om bokens osynliga innehåll. Denna princip, som här gäller i fråga om bokens två former av verklighet, är inte något som bara existerar i det här nämnda fallet med boken, det existerar överallt och i allt. Det är själva livsupplevelsens eller sinnesförnimmelsens grundprincip.

Föregående

Nästa