Livets Bog, del 6
Den dagliga fysiska tillvaron är en vandring i ”bokstäver”, ”ord” och ”texter” som utgör Gudomens direkta tal och avslöjande av livsmysteriet för den som efter hand lärt sig förstå detta ”språk”
2064. Den heliga anden är således ingenting mindre än vetenskapen om den primära verkligheten bakom den sekundära, fysiska verkligheten. Hela den dagliga fysiska tillvaron är alltså för det levande väsendet en enda stor vandring i "bokstäver" och "texter", en vandring i ett väldigt gudomligt tal, en vandring i en enastående hänvändelse från en evig Gudom till sin likaså evige son. Tänk – så nära är Gudomen, och dock så fjärran från den icke färdiga människans dagsmedvetna upplevelseförmåga. Hon vandrar mitt i denna stora uppenbarelse, detta Gudomens stora tillkännagivande, utan att veta vad hon ser eller är vittne till. Det enda stora nödvändiga för den jordiska människan är således detta: att så snart som möjligt lära sig "läsa" denna "text" och detta "tal", lära känna detta Gudomens eget språk. Det är genom kännedomen om detta Gudomens språk och den härigenom upplevda samvaron med Gudomen som de stora visa eller världsåterlösarna har fått sitt vetande. Kristus sade ju, att det han talade till människorna om var det som Fadern hade sagt honom. Visdomen eller livets sanningar är inte något som ska fortsätta att komma en till del genom andra, vare sig genom böcker, predikningar eller föredrag. Någonstans måste ju visdomen kunna återfinnas som direkt upplevelse av verkligheten. Och detta "någonstans" är ju inte något särskilt ställe, här eller där, utan det är ett tillstånd. Och det är detta tillstånd som människan utvecklas fram emot.