Martinus: Livets Bog, del 6, st 2067

2067. De nämnda väsendena, som således mer eller mindre har kunnat "läsa" den genom naturens processer kungjorda gudomliga "texten", "talet" eller detta gudomliga "språk", känner vi till som de verkliga, stora profeterna och de mer eller mindre mentalt suveräna världsåterlösarna med den totalt kosmiskt suveräne Kristus i spetsen. Han var den kosmiska överstepräst som hade tillträde till livstemplets allra heligaste. Han behövde inte först vända sig till den ena eller den andra för att fråga vad livet är, vad Gudomen är eller vad som är Guds mening med människorna. Han var inte någon eftersägare av andra profeter, när han bad för sina bödlar och sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör" – eller när han sade till Petrus: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd." Det är inte heller som ett plagiat han säger dessa ord: "Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra till." Samma suveränitet framträder också i alla övriga stora uttalanden från hans mun: om "fåren" och "getterna", om "den nya himlen" och "den nya jorden", om att mänskligheten ska bli till "en hjord och en herde", och likaså i bergspredikans saligprisningar och i hans tal om himmelriket. Ja, var inte hela hans liv och framträdande ett brusande källflöde av suverän andlig makt? Han hade inte fått denna andliga makt eller denna mentala ljuskälla från några högre skolor eller lärosäten. Han ägde inte de skriftlärdas höga utbildning. Han hade i stället förmågan att direkt och med egna sinnen uppleva "Guds tal", "text" eller "språk" i livets eller naturens företeelser. Därför var han suverän och kunde uppfatta tillvarons facit utan de skriftlärda och högt lärda översteprästerna eller andliga auktoriteterna, som ju själva alltjämt var kosmiska analfabeter och endast kunde tillägna sig sitt vetande genom de nedärvda mysterie- eller visdomsberättelserna i förbundsarken.

Föregående

Nästa