Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 6
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Om ”syndernas förlåtelse” vore något allmängiltigt, skulle den fullkomliga människan som ”Guds avbild” omöjligt kunna bli till
2071. Men en ständig eller permanent förlåtelse av "syndare" eller av verkningarna av människans ofärdiga sida skulle ju betyda, att hon då aldrig någonsin skulle få uppleva verkningarna av sina handlingar. Hon skulle således aldrig i verkligheten kunna få skörda vad hon sått. Hon skulle vara ett väsen som ständigt kunde skapa orsaker till onda handlingar utan att någonsin självt få uppleva verkningarna av dessa onda handlingar. Dessa verkningar skulle alltså skapa obehag och lidande för väsendets nästa, men väsendet självt skulle aldrig behöva vara med om att plikta för dessa lidanden. Det skulle aldrig komma att få gottgöra sin nästa. Det kunde ju undgå detta genom att få "syndernas förlåtelse". Om denna syndaförlåtelseprincip vore det slutliga facit eller den slutliga lösningen på detta människans olyckliga eller "syndiga" förhållande till sin nästa, kunde hon ju aldrig någonsin bli till en verkligt bättre människa. Varför skulle hon inte skörda det hon sått? Man har aldrig någonsin sett att man i naturens stora skapelseområde kan så råg och därav skörda vete, eller så rovor och därav skörda potatis. Här gäller ofrånkomligt att man endast kan skörda vad man sår. Här kan man inte så ogräs och frambringa nyttoväxter. Varför skulle det vara annorlunda i andra former av sådd och skörd-principen eller inom andra orsak och verkan-fält? Den yttersta logiska konsekvensen av syndaförlåtelseprincipen måste leda till att ingen själv får uppleva verkningarna av sina onda handlingar. Om detta förhållande verkligen vore det allmängiltiga eller ledande i världsutvecklingen, skulle ingen människa över huvud taget någonsin kunna få uppleva visdomen. Visdomen är ingenting annat än konsekvensen av de mörka erfarenheterna. Visdomen är ett vetande om och en uttolkning av vad man ska göra och vad man inte ska göra. Men hur skulle denna visdom någonsin bli realistisk, självupplevd, av väsendet, om detta väsen alltid genom "syndaförlåtelse" kunde fritas från verkningarna av sina onda handlingar?
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram