Martinus: Livets Bog, del 6, st 2078

2078. Denna kärlekens domän eller Guds rike framträder för oss i en yttre fysisk struktur som vi kallar "världsalltet". För varje iakttagare framträder detta världsallt i tre perspektiviskt skilda avdelningar eller områden: mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos. Ursprungligen har man betraktat världsalltet som endast två områden, men här i Livets Bog har vi fått en närmare inblick i världsalltets struktur, som visar oss "mellankosmos" som ett särskilt, självständigt kosmos. Medan mikrokosmos och makrokosmos visar sig vara en stjärnvärld i det lilla respektive det stora, är mellankosmos däremot uttryck för alla de särskilda former som materien eller stoffet på grund av en allestädes närvarande rörelseenergi bringas att framträda i. Alltifrån vår egen organism ända ned till de allra minsta för oss synliga formerna av levande väsens organismer, alltifrån de hårdaste klippformationer och stenbildningar till de luftigaste molnformationer och strålformiga företeelser, allt som finns av mänskliga, djuriska och vegetabiliska livsformers skapelser, ja, kort sagt allt som existerar av former och ting och som avviker från sol- och stjärnformerna i makrokosmos och mikrokosmos, allt detta utgör "mellankosmos". Sol- och stjärnformerna är just karakteristiska för makro- och mikrokosmos. Stjärnformen i mikrokosmos är visserligen inte synlig för blotta ögat, men genom vetenskapens instrument och beräkningar har den blivit till faktisk verklighet för mänskligheten såsom atomvetenskap. För den kosmiska synen är det egentligen samma princip som vi alltså kan bevittna såväl i mikrokosmos som i makrokosmos. Skillnaden är endast perspektivisk. Det ena fältet framträder för oss som litet och det andra som stort. Men emellan dessa två fält av litet och av stort har vi alltså mellankosmos, som utgör vår direkta dagliga upplevelse av livet.

Föregående

Nästa