Martinus: Livets Bog, del 6, st 2083

2083. Slutfacit i de levande väsendenas förhållande till dessa kosmos är inte att känna till dem såsom solsystem och vintergator, som atomer eller kraftcentrum. Det är inte heller att känna till deras storleksförhållanden och materieinnehåll, rörelsehastigheter och våglängder. Facit som endast uttrycker mått och vikt, kan aldrig någonsin vara slutanalysen av det objekt eller den företeelse det är fråga om. Ett mått- och viktfacit kan enbart ge uttryck åt en tids- och rumsdetalj, det vill säga en företeelse som endast kan vara "skapad" eller "frambringad". Slutfacit måste därför vara orsaken till att företeelsen har skapats och vara denna orsaks upphov. Så länge orsaken och upphovet till en skapad företeelse inte är upplevd eller förstådd, kommer företeelsen ständigt att vara mystik, vara något ouppklarat. Därför kommer världsalltet och därmed alla naturprocesserna, utvecklingen, ja, de levande väsendena själva, att ständigt vara mystik, som i sin tur skapar allsköns mer eller mindre vidskepliga och felaktiga föreställningar såväl bland de intelligenta som bland de ointelligenta, så länge världsbilden endast presenteras i mått- och viktfacit.

Föregående

Nästa