Martinus: Livets Bog, del 6, st 2086

2086. Här krävs det ingen särskilt utvecklad intelligens för att inse, att slutfacit eller huvudanalysen av ett hus, en möbel, en maskin, en klädedräkt etc. inte är detta att de väger så eller så mycket, att de har den eller den storleken eller är så eller så gamla. Huvudanalysen är i stället att dessa företeelser inte har skapats enbart för måttens och viktens skull, utan att de har blivit till för att fylla vissa ändamål för levande väsen. De utgör "livsyttringar". De har endast kunnat bli till genom ett föregående tänkande och på grund av en önskan att de skulle tjäna vissa ändamål. Helt bortsett från sin materiella struktur eller tids- och rumsdimension utgör de alltså, som nämnts, "livsyttringar". Tids- och rumsdimensionen kan således aldrig i något enda fall vara huvudanalysen av ett skapat tings existens. Dess slutfacit eller huvudanalys finns endast i form av "livsyttring", vilket återigen innebär: i form av ett tillkännagivande eller avslöjande av ett "levande, tänkande något". När den primitiva människan tror att hela världsalltet styrs av gudar eller en gudom som sitter någonstans uppe i himlen och har en eller annan kroppsform eller gestalt, så är även detta övertro, men denna är inte alls så långt borta från sanningen som den materialistiska forskarens gudlösa uppfattning. Alla naturens processer utmynnar alltid oundvikligen i ett slutfacit som är till glädje och välsignelse för levande väsen. Denna kärleksmanifestation bakom naturen eller världsalltet som vi redan känner så väl till, gör en försyns eller en levande, allkärleksfull gudoms existens till ett faktum. Och med detta faktum som fundament för sinnet, tanken och det praktiska uppträdandet kan vi nu uthärda ett möte ansikte mot ansikte med detta kärlekens upphov eller alla levande väsens evige Fader i livstemplets allra heligaste.

Föregående

Nästa