2088. Och i denna ljushavets uppenbarelse av oändligheten och evigheten överför den evige Fadern odödlighetsupplevelsen och det kosmiska medvetandet till sin hemkomne son. I ljushavets strålflöde känner den hemkomne gudasonen hur hans allsmäktige Faders ande och tanke överstrålar honom i visioner och tal. Med följande överjordiska tankemanifestation eller medvetandeöverföring tog Gud den nyskapade människan, "sin avbild", till sitt hjärta och invigde sin evige son i livets mysterium. Genom rymden ljöd den Allsmäktiges röst:
      "Min käre älskade son! Såsom varande ett med mig är du nu på livets allra högsta tinnar. Avklädd materien är du här utanför former och ting. Du är utanför tiden och rummet, utanför tider och avstånd. Du upplever här tillsammans med mig din eviga existens, den existens som du hela tiden haft bakom ditt tids- och rumsdimensionella vara, bakom din fysiska födelse och död, bakom din ungdom och ålderdom, bakom ditt vetande och din okunnighet, bakom din fullkomlighet och ofullkomlighet. Men eftersom du inte visste att du hade denna eviga existens utanför tiden och rummet här hos mig och inte kände till din höga identitet som min älskade son, måste jag omskapa din ande, förnya dina sinnen och därigenom sätta dig i stånd att se och uppleva den markering, genom vilken allt ljus blir tillgängligt för det vakna dagsmedvetandet, nämligen 'mörkret'. Genom att lägga mörkret under din vilja skapade jag möjligheten för dig att komma ut ur den okunnighet som hindrade dig att skilja på 'gott' och 'ont'. Du kunde nu fritt experimentera med dessa böjelser, begär och tillfredsställelser. Du kunde hata och förfölja, dräpa och lemlästa, när du menade att detta var vägen fram för dig. Du kunde stjäla, ljuga och bedra, när du trodde att detta var en livsbetingelse för dig. Men du upptäckte efter hand, trots de tillfälliga fördelar som ett sådant beteende eventuellt gav dig, att du var rädd. Du blev jagad till döds och måste hela tiden vara på din vakt var du än gick och stod. Du måste finna på raffinerade metoder, genom vilka du kunde bli dina medväsen överlägsen – i annat fall blev de dig överlägsna. Ja, emellanåt hamnade du i slaveri och träldom, blev en handelsvara till salu åt den högstbjudande, pinad, plågad och piskad till döds, därför att du ibland försökte göra motstånd, liksom du också själv har varit slavpiskare och utnyttjat andra människor till döds. Men slå ihjäl dig kunde man inte. Du föddes om och om igen, blev mer och mer raffinerad i att finna på medel för att kunna armbåga dig fram bland dina medväsen och leva högt på deras bekostnad. Du blev en så kallad 'kulturmänniska' och skapade tillsammans med likasinnade väsen 'civiliserade' samhällen eller 'kulturstater'. Här kunde man börja se svaga antydningar till en begynnande avbild av mig i ditt väsens inre. En väldig rörelse, en begynnande 'mänsklig' intellektualitet, förändrade långsamt din värld. Du lade under dig miljoner och åter miljoner av naturens hästkrafter. Du fick naturen att arbeta för dig. Den bar dig ut över kontinenter och hav, upp över molnen och högt över de högsta bergstopparna. Den förde dig ned genom havens hemligheter, den förde dig från pol till pol. Maskiner arbetade för dig och spottade fram nyttoföremål i tusental. Naturen bringades således att bära dina bördor. Du behövde bara vrida på knappar, kranar och kontakter, så hade du ljus, värme och vatten och mycket annat. Hissar lyfte dig högst upp i skyskraporna och tillbaka ned igen. Genom andra maskiner kunde du mångfaldiga dina tankar i form av böcker, tidningar och bilder. Genom radio och television kunde du höra och se världshändelserna hemma i din egen bostad. Men mitt i dessa begynnande mänskliga härligheter och kulturförmåner var du i själva verket olyckligare än skogens vilda djur. Stundom frös du ihjäl i de arktiska trakternas isterränger eller försmäktade till döds i tropikernas brännande sandöknar. Ibland störtade du ned från väldiga höjder och förolyckades, vid andra tillfällen måste du lämna din kropp i havens dolda djup och avgrunder. Men såsom min son kunde du aldrig dräpas. Du återuppstod på nytt och på nytt i en ny kropp. Du blev alltmer ett geni i att behärska materien. Du började färdas med en hastighet som översteg ljudets. Erfarenheter som det förr tog dig månader att göra, kunde du nu göra på lika många veckor eller dagar. Ditt medvetande utvidgades med jättesteg."