Martinus: Livets Bog, del 6, st 2094

2094. Den evige Fadern fortsatte: "Oändligheten och evigheten är således detsamma som det 'något' i oss som aldrig har börjat och aldrig kan upphöra att existera, och som därigenom är en fullständig motsats till varje tids- och rumsdimensionell företeelse, vilken endast kan existera som något begränsat. Detta vårt eviga och verkliga själv eller jag måste därför överallt till själva sin natur förekomma omanifesterat. Denna icke-manifestation kan aldrig i något enda fall framträda i annan form än just som ett 'intet'. Men detta 'intet' är således aldrig ett verkligt 'intet'. Det utgör ett omanifesterat något. Men som ett omanifesterat något, måste det i förhållande till det manifesterade betecknas som ett 'intet'. Och som sådant blir det alltså i verkligheten endast detsamma som 'en tänkt motsats' till det manifesterade. Något absolut 'intet' existerar således inte och kan aldrig någonsin komma att existera. Att detta omanifesterade eviga element, som utgör ditt och mitt jag, inte är ett 'intet', utan ett 'något' som uppfyller alltet, kommer bland mycket annat även till synes eller blir ett faktum genom den omständigheten att oändligheten och evigheten är närvarande i varje skapad eller tids- och rumsdimensionell företeelse. Om vi till exempel delar en ärta, ser vi att den kan delas i två hälfter. Vardera hälften kan i sin tur delas i hälfter, och så fortsätter det i det oändliga. Vi kan således aldrig någonsin genom denna delning komma ned till en så liten del, att den inte åter låter sig delas. Visserligen kan vi inte göra det med våra händer, eftersom delarna blir så mikroskopiska att de inte blir tillgängliga för våra grova fysiska sinnen. Men ockult eller kosmiskt sett kan vi ju fortsätta utan att någonsin komma till ett slut med denna delning. Oändligheten i rummet är alltså närvarande även i det för oss minsta tinget. Tänker vi på en sekund, så kan ju denna likaså delas i två hälfter, vilka åter kan delas, och så vidare i det oändliga. Och här får vi alltså se oändligheten i tid, vilket innebär att evigheten är närvarande i de för våra sinnen framträdande minsta formerna av tidsrum. Vad är det då för storlekar som vi uppfattar hos ärtan och sekunden? Vad är en centimeter, vad är en sekund, när de i sin massa således visar sig vara oändliga?"

Föregående

Nästa