2106. Och de väldiga stjärntöcknen, solsystemen och vintergatorna tonade nu åter bort. Men ur det totala mörkret började nya ljusmoln tona fram. Denna gång var det jordklotet som, belyst av solen, trädde fram ur dunklet. Och den evige Faderns tankar öppnade sig åter i tal och visioner för den älskade gudasonens medvetande. Inte heller här skulle talet blott vara något för örat. Det skulle också vara en upplevelse genom självsyn. Guds tal till den fullkomlige sonen är inte någon indirekt tankeöverföring, mödosamt översatt till ljud, och därifrån åter till tanke, såsom fallet är vid de fysiska väsendenas inbördes korrespondens eller tankeöverföring. Guds tankeöverföring är således här en fullständig, direkt överföring av tanke från jag till jag. Översättningen till ljud eller tal används här på det psykiska planet endast vid tolkning eller förklaring av visionerna. På tankemateriens eget plan är alla tankar synliga. Tankeöverföringen sker alltså här inte i första hand genom hörsel, även om ljud kan skapas och upplevas också här, utan i stället genom visioner eller självsyn av motpartens tankar. Och således blev Guds hänvändelse till sin älskade son i livstemplets allra heligaste till väldiga visioner, där gudasonen direkt genom självsyn upplevde sin gudomlige Faders tanke och medvetande, såsom detta himmelska medvetande existerar på det överjordiska eller himmelska tillvaroplanet utanför den tids- och rumsdimensionella, grova fysiska världen.