Martinus: Livets Bog, del 6, st 2112

2112. Den gudomliga rösten fortsatte: "Vi ska inte här uppehålla oss vid denna de levande väsendenas utveckling genom växtriket och vidare fram genom djurriket till det jordiska människoriket, i vilket du nu har fått din invigning och ditt begynnande kosmiska medvetande och på ett visst område blivit ett med mig. Du känner redan till fullo fundamentet för din utvecklingsprocess från mörker till ljus, från okunnighet till vetande, från hat till kärlek, och det härigenom uppnådda kosmiska medvetandet. Du vet att fundamentet för utvecklingen är 'den högsta elden' eller den sexuella polprincipen. Du vet att väsendenas upplevelse av de två stora kontrasterna ljuset och mörkret, som är förutsättningen för all upplevelse av liv, regleras genom växelvis förvandling av väsendena från enpoliga till dubbelpoliga väsen. Du vet hur de renodlat enpoliga väsendena utgör djurriket, liksom du också vet att den begynnande dubbelpoligheten skapar den begynnande mänskliga mentaliteten hos den djuriska människan. Du vet att de jordiska människorna nu befinner sig på detta stadium och därför är dels 'djuriska', dels 'mänskliga' i samma mån som de är enpoligt respektive dubbelpoligt utvecklade. Du vet att den begynnande feminina polen hos mannen och den begynnande maskulina polen hos kvinnan är säte för deras andliga och därmed för deras sanna 'mänskliga' utveckling och den åtföljande degenerationen av den djuriska naturen i deras mentalitet. Men då du nu är hundraprocentigt utvecklad i dubbelpoligheten, som just är fundamentet för din verkliga organiska invigning eller ditt begynnande kosmiska medvetande, kan du följa mig vidare här på livets allra högsta tinnar. I kraft av din nuvarande förnimmelseförmåga kan du höja dig över tid och rum, bortom mått och vikt, och blir således helt oavhängig av storleksförhållanden. I den oinvigdes värld kräver sinnena att ett sinnesobjekt ska ha en bestämd storlek för att kunna förnimmas. Det kan vara för stort eller för litet, för makrokosmiskt eller för mikrokosmiskt för att kunna iakttas. Därför kan oinvigda väsen med denna begränsade förnimmelseförmåga omöjligt uppleva lösningen på livets mysterium, hur vetenskapligt begåvade de i övrigt än må vara. Vi, du och jag, kan alltså vandra in i vilket mikrokosmos som helst och se det uppfylla ett lika gigantiskt rum för oss som det rum makrokosmos brukar framträda i för våra fysiska sinnen. Och vi kan på samma sätt höja oss upp över makrokosmos och se detta krympa ihop till ett litet mikrokosmos inför samma sinnen. Vi kan bringa dessa två stora kosmiska terränger i min strålgloria in under våra sinnens överlägsenhet och lägga under oss varje detalj i deras struktur. – Ja, min käre son, detta är mystiken eller hemligheten med det sanna medvetandet eller detta: att vara 'ett med mig'."

Föregående

Nästa