2116. Och vidare ljöd det från den gudomlige Fadern:
"Att jag har tagit dig med in i denna stjärnvärld i mikrokosmos, är därför att du utan denna upplevelse omöjligt kan bli helt fullkomlig i den del av min avbild, där du liksom jag utgör en försyn för levande väsen.
Du kommer här att bli medveten om hur din fysiska organism är ett världsallt i mikrokosmos, med vintergator, solsystem och klot, befolkade av myriader av levande väsen för vilka du är bestämd att vara en försyn, vara uppenbarelsen av mig.
Men denna uppenbarelse kan du inte prestera utan att vara hundraprocentigt ett med mig.
Och en så hög livsstandard kan du omöjligt prestera genom att enbart vara kärleksfull mot de levande väsendena i mellankosmos, alltså mot människor, djur och växter.
Med enbart denna kärleksfullhet eller kärlek till din nästa kan du mycket väl – och utan att du är särskilt medveten om det – vara en tyrann, en sabotör eller rent av en djävul mot mikroväsendena i din egen organism.
Du måste bli levande, vaket dagsmedveten i det faktum att alla sjukdomar i de levande väsendenas organismer har sin rot i det förhållandet att organismens upphov ännu har alltför ringa och ofärdiga kvalifikationer som försyn och beskyddare för mikroväsendena i organismen.
I detta väsendets ofullkomliga eller ännu underutvecklade tillstånd händer det mycket lätt att väsendet underminerar sin organism, inte av hat eller verklig ondska, utan på grund av sitt här rådande, helt primitiva och mentalt sett mer eller mindre sovande medvetande.
Organismen är, som du här ser, ett världsallt med vintergator, solsystem och klot, befolkade med animaliskt liv, vilket återigen innebär: vaket, dagsmedvetet fysiskt liv, som är i stånd att liksom väsendena i mellankosmos uppleva smärta, såväl fysisk som psykisk.
Här torde du kunna förstå, vilket ångestfyllt ragnarök eller helvete en sådan organism blir för sina myriader av levande väsen i situationer där dess upphov genom sitt beteende med allsköns utsvävningar med narkotika, alkohol, tobak, övermått av näring, felaktig föda osv. samt genom felaktiga, dödsbringande tankefunktioner, hat och hetsighet, skadar och ödelägger detta sitt dyrbara livsupplevelseredskap så att det går död och undergång till mötes.
Du ser här, min käre son, att inget väsen kan vara färdigutvecklat och framträda hundraprocentigt som 'min avbild', så länge det inte är invigt i mikrokosmos, hur älskligt och kärleksfullt det än må vara mot alla sina medväsen i mellankosmos.
Den fullkomliga människan som "min avbild" är inte blott ett gudomligt 'medväsen' för väsendena i mellankosmos, hon måste även vara en gudomlig 'försyn' för mikroväsendena i sin organism.
Utan detta upphöjda tillstånd kan hon omöjligt göra sig fri från det ragnarök som heter 'invaliditet' och 'sjukdomar'.
Alla kroppsliga sjukdomar och lidanden har alltså sin rot i det förhållandet att kvalifikationerna hos kroppens eller organismens upphov som 'försyn' eller 'beskyddare' för mikroväsendena i denna organism är högst ofullkomliga eller ofärdiga.
Här måste vi dock räkna med vissa undantag.
Det finns situationer, då väsen som genomgått såväl den mellankosmiska och den mikrokosmiska som den makrokosmiska invigningen kan bli sjuka.
Men här är orsaken varken underutveckling, felaktig tankegång eller andra former av primitivitet.
Här är orsaken att hänföra till den allra högsta formen av kärlek, nämligen den som får väsendet att ge sitt liv för andra, när det därigenom kan rädda dem från död och undergång.
Utan denna kärlek skulle världsåterlösningens princip omöjligt kunna manifesteras.
Endast de väsen som blivit ett med denna kärlek kan utgöra fundamentet för denna princip eller mänsklighetens ledning uppåt mot ljusets och kärlekens domän."
Tillbaka till startsidan
Föregående