2120. Och den evige Fadern förklarade vidare:
"Det enda som kan föra dessa väsen ut ur denna lidandenas och dödens epok är alltså utvecklandet av kärleken till nästan.
I denna utvecklingsepok blir människorna på ett visst stadium så intellektuella och humana, att de kan vägledas och bibringas de upplysningar och erfarenheter om livslagen och det sätt att vara som kan förkorta vägen till ljuset för dem.
Men vem ska ge dem denna vägledning och upplysning?
Den kan endast ges verkligt effektivt av de väsen som har nått invigningen, det kosmiska medvetandet eller livets högsta visdom som något självupplevt.
Men dessa väsen hör inte hemma på den dräpande principens tillvaroplan.
Men till följd av att de just är utvecklade till den kärleksstandard, i kraft av vilken man ger sitt liv för andra, tvekar de inte att lämna sitt höga tillvaroplan för att låta sig födas i den dräpande principens sfär eller djurriket, för att med sitt sätt att vara och sin visdom vägleda och hjälpa de väsen som finns där och som söker efter en högre tillvaroform.
Naturligtvis är detta nedstigande till de lägre planen frivilligt och uteslutande buret av kärleken och längtan efter att hjälpa de sökande väsendena ut ur mörkret och fram till livets högre och soligare nejder.
Det är också självklart att detta nedstigande till ett lägre plan betyder att väsendena i fråga till en viss grad underkastas detta lägre plans livsbetingelser eller lagar.
Således måste de här födas i en fysisk organism som är av avsevärt lägre natur än den de vuxit fram till att ha på sitt eget tillvaroplan.
Då det lägre planets organismer är produkter av oinvigda väsens fortplantningsförmågor och således utgör fortsättning av deras kött och blod, och därför redan i sig kan ha anlag för sjukdomar och andra karmiska verkningar som härrör från föräldrarnas icke färdigutvecklade eller ofullkomliga liv, måste alltså det nedstigande kärleksväsendet hålla till godo med en sådan oren organism.
I de flesta fall kan det invigda väsendet få en sådan organism till att vara ett någorlunda brukbart redskap för sin invigda ande, även om väsendet inte helt kan frita organismen från den överbelastning som ett kosmiskt medvetande alltid ovillkorligen måste utgöra för en organism, vars psykiska sinnen och fysiska hjärna och nervsystem ännu bara är avsedda att bära den oinvigda människans snävare psykiska medvetandeområde.
Denna permanenta överbelastning kan i vissa fall komma att gynna eventuella nedärvda sjukdomsanlag i organismen, så att dessa får tillfälle att växa fram.
Och det invigda väsendets organism kan därigenom komma att visa tecken på sjukdom eller någon kroppslig defekt.
Men här får det invigda väsendet, i förening med den stora själsstyrka som det kosmiska medvetandet skänker sitt upphov, stor hjälp från den högre värld som det kommit ifrån, och varifrån man vakar över dess öden på det fysiska planet.
Sjukdomar och lidanden kan därför aldrig för denne min älskade son bli till den karma och själsliga nedtryckthet som de är för den oinvigda människan.
Han vet att detta hör samman med den risk som han nödvändigtvis måste utsätta sig för när han framför mitt budskap till sina yngre bröder, som ovetande och hjälplösa befinner sig i mörkrets och lidandenas värld."
Tillbaka till startsidan
Föregående