2162. De onaturliga begären kräver tillfredsställelse utan att denna tillfredsställelse någonsin kan uppnås. När väsendet efter hand har gett näring åt dessa begär till en sådan grad att de blivit automatiska organiska krav, analoga med den naturliga eller normala hungern efter mat och dryck, börjar en mycket allvarlig själslig kris, vilken, om den inte stoppas, leder väsendet ända till avgrunden. Medan intaget av den normala födan, mat och dryck, för en tid skänker mättnad och tillfredsställelse av den naturliga hungern och törsten, skänker intaget av de giftiga ämnena ingen som helst tillfredsställelse av de onaturliga njutningsbegären, den onaturliga hungern och törsten. Dessa blir tvärtom allt starkare ju mer man intar av de giftiga, hälsofarliga ämnen som man gjort till njutningsmedel. Om man har uppammat törsten efter sprit eller alkoholhaltiga drycker, känner man inte alls att törsten släcks, hur mycket man än intar av dessa giftiga vätskor. Därför fortsätter man drickandet, om man har tillfälle till det, till dess att man blir berusad eller i värsta fall så omtöcknad av giftet att man varken kan förnimma eller tänka normalt. Den mättnad eller tillfredsställelse som förtäringen av den naturliga maten och drycken skänker, inträder således inte alls när man hänger sig åt de farliga, giftiga ämnen som människorna i sitt ännu mycket ointellektuella levnadssätt vant sig vid att inta som njutningsmedel.