2164. Innan vi går vidare ska vi här erinra oss det levande väsendets kosmiska analys. Denna utgör alltså i första hand de tre X-en: X1, X2, X3. Dessa åter utgör väsendets eviga, oföränderliga jag, dess övermedvetande respektive dess undermedvetande, av vilka det sistnämnda utlöser väsendets dagsmedvetande och nattmedvetande. Vi vet också att jaget utan dessa företeelser inte utgör något levande väsen. Det utgör däremot den realitet, i vilken dessa företeelser evigt och oskiljbart är rotfästa. Och det är alltså i kraft härav som jaget existerar som ett evigt levande väsen. Att vara ett levande väsen, innebär alltså detsamma som att kunna uppleva eller ge sig till känna för sig själv och för andra levande väsen, och likaså att kunna uppleva andra levande väsens tillkännagivanden och manifestationer. För att kunna uppleva och manifestera fordras det något, i vilket upplevelserna och tillkännagivandena kan skapas. Detta något är materien eller stoffet. Men för att kunna skapa i materien behövs något, med vars hjälp denna kan sättas i rörelse och omformas till de manifestationer som väsendet önskar visa. Detta något är det vi kallar "kraft". Men kraft är detsamma som ande. Ande återigen är detsamma som jagets mellanled mellan sig och sina manifestationer. För detta mellanled finns ett evigt huvudorgan, vilket likaså för evigt är rotfäst i eller förenat med väsendets jag. I detta organ finns fundamentet för väsendets hela manifestation och upplevelse av livet. Vi har därför gett detta organ och jaget, med vilket det för evigt och utan avbrott är förbundet, beteckningen "övermedvetandet". Detta organ utgör sätet för väsendets alla "talangkärnor" och benämns här i Livets Bog "ödeselementet".