2166. Talangkärnorna skapas genom väsendets begär eller önskningar i situationer, där dessa permanent blir tillfredsställda. Om ett väsen önskar utföra en viss art av manifestation och därför ständigt utövar den, är det en känd sak att dess förmåga att utföra denna manifestationsart "utvecklas". Väsendet får rutin, blir konstnär, blir ett geni i denna manifestationsart. En mycket stor del av den starka koncentration som det i början måste manifestera, har efter hand blivit överflödig. Den ständiga upprepningen av den speciella manifestationen har liksom utvecklat ett litet extra organcentrum i förbindelse med den fysiska hjärnan. Men samtidigt som ett sådant manifestationsorgan bildas, alltså ett litet centrum för livsmanifestation, inkarnerar genast i detta lilla centrum ett mikroväsens jag och ande. Och detta lilla organcentrum har därmed blivit till ett slags organism för ett levande väsen, vars livsbetingelse på det fysiska planet just är de vibrationer som den mellankosmiska manifestationsarten i fråga utlöser. Och det är på så vis som alla animaliska organ i ett väsen utgör kroppar för levande väsen i mikrovärlden. Då organen således inte kan bli till med mindre än att de utgör en sådan kombination av animalisk materia, att de kommer att uppfylla de livsbetingelser som krävs för att liv ska kunna inkarnera, så inkarnerar alltså liv överallt där ett väsens fysiska manifestationer förekommer i en permanent upprepning. Därigenom uppstår själva grunden för all utveckling. Utan denna inkarnationslag skulle inget som helst liv få möjlighet att inkarnera i fysisk materia. På detta sätt har vår organism och våra kroppsliga organ blivit till. Och på detta sätt skapar vi, med våra permanenta manifestationer av i dag, nya kraftenheter och därmed möjlighet för inkarnationer av olika mikroväsens ande och jag i dessa, varigenom de blir självständigt arbetande nya organ i vår organism till hjälp för våra livsviktiga kroppsliga funktioner.