2169. Med varje permanent viljestyrd funktion som blivit till vane- eller automatfunktion har väsendet alltså utvecklat möjligheten till nytt självständigt arbetande liv i sin organism. Detta nya liv är alltså till sin natur sådant, att det upprätthåller funktionen i fråga, varigenom denna från att vara viljestyrd övergår till att vara organisk och automatisk. Därigenom har den blivit till en förmåga eller en talang. Men denna förmåga eller talang, som det nyinkarnerade livet är med om att befordra för väsendet, är inte avsedd att gå förlorad tillsammans med organismen vid dess undergång eller död. Därför skapar detta nyinkarnerade liv en talangkärna, som för förvaring övergår till det tidigare nämnda organ i övermedvetandet som vi har kallat "ödeselementet". Denna talangkärna utgör alltså liksom växtfröet ett koncentrat av de egenskaper som manifestationsarten i fråga representerar. Dessa egenskaper utgör här små kraftcentrum, vilka, hur små eller mikroskopiska de än är, dock är kraftiga nog för att, när förutsättningarna är för handen, åter kunna bygga upp ett nytt organ i väsendets organism i en ny inkarnation, så att väsendet genom detta organ åter kan manifestera den speciella egenskapen eller förmågan i den nya inkarnationen. På så vis får det levande väsendet således förmåga att till en ny inkarnation ta med sig eller föra över sin begåvning, sina talanger eller anlag, kort sagt alla sina olika inhämtade färdigheter för manifestation och upplevelse av livet på det fysiska planet.