2170. Vi kan här se att det levande väsendet inte enbart fortplantar sig genom den rent könsliga, sexuella parningsdriften, varigenom det sätter avkomma eller barn till världen och varigenom nya fysiska organismer kommer till, utan en befruktning och fortplantning kommer även till stånd genom tillfredsställandet av de manifestationsarter som utgör väsendets begär, lust och intresse. Dessa manifestationsarter måste väsendet i början utföra med sin vanliga, vakna, dagsmedvetna hjärn- och viljefunktion. På detta stadium är manifestationen mer eller mindre ofullkomlig och felaktig. Men efter hand som den blir permanent upprepad, uppstår alltså den fullkomliga förmågan genom att denna permanenta funktion, som nämnts, skapar organ eller kropp för en livsform som inkarnerar i detta organ och övertar funktionen. Därigenom blir funktionen i fråga alltmer automatisk för det mellankosmiska väsen som med den nämnda manifestationen drivit upp organet. Och här ser vi lösningen på mystiken i det gamla talesättet "Övning gör mästaren", liksom vi även får bevittna att organ också utgör ett slags avkomma.