2171. Genom att göra en manifestationsart till en vanemässig funktion, skapar vi alltså inkarnation av nytt mikroliv i vår organism. Denna inkarnation av normalt nytt liv betyder alltså nya, självständiga organ, vart och ett med ett eget jag, men alla rotfästa i vårt medvetande. På så vis utgör alla organ i vår organism en viss form av levande väsen. Efter hand som dessa blir utvecklade till det, tar de helt eller delvis över den vanemässiga funktionen i fråga. Därigenom blir vi i motsvarande grad befriade från att själva med vår vakna dagsmedvetna koncentration och vilja ombesörja denna funktion. Och vi betecknar då en sådan självständig funktion som automatfunktion. På detta sätt har alla våra organ och de därigenom uppövade automatfunktionerna efter hand uppstått. Så kärleksfullt är det gudomliga system, genom vilket världsalltet upprätthålls, att alla de vakna dagsmedvetna viljestyrda funktioner som vi genom vår lust och vårt begär odlar eller uppammar, och som på så vis blir till dagligt vanemedvetande, ofelbart åstadkommer inkarnation av nytt liv som övertar funktionen, så att vårt vakna dagsmedvetande och vår viljeföring åter kan frigöras för nya intresse- och manifestationsområden. Även i dessa åstadkommer vi organbildningar och inkarnation av liv till hjälp för manifestationen av dessa nya områden, och så fortsätter det. På så vis har alla våra organiska funktioner blivit till automatfunktioner. Tänk, om alla dessa funktioner, som vi efter hand har utvecklat i vår organism, skulle styras och ledas genom vår vakna, dagsmedvetna vilja. Tänk, om vårt hjärtområde och blodomlopp, vår andning, vår matsmältning, våra njurar, vår galla, vår lever och våra körtlar, ja, även alla våra molekyler, atomer, elektroner etc. skulle dirigeras genom vår vakna, dagsmedvetna viljeföring, hur skulle vi då få tid att odla nya intresseområden och utföra annat arbete? Vi skulle över huvud taget inte ens hinna med att passa och dirigera alla dessa våra organfunktioner. Tänk, så gudomligt livet därför är. I samma mån som vi får ett nytt intresseområde och permanent odlar detta, därför att vi fängslas av det och gläds åt det, i samma mån får vi oss nytt liv tilldelat som övertar funktionen. Och därigenom blir vi alltså i vårt vakna dagsmedvetande och i viljeföringen befriade från den koncentration som vi annars måste prestera för att hålla funktionen i gång, men kan ändå fortsätta att helt dra fördel av dess resultat. Under miljontals år har vi alltså skapat vår förmåga att bygga upp vår nuvarande komplicerade fysiska organism och alla de övriga anlag och talanger som utgör fundamentet för det medvetandetillstånd vi i dag befinner oss i. Denna förmåga utgör ett helt system av förmågor som alla var för sig utgör "talangkärnor", och som alltså är överförda till vårt övermedvetande och har sitt säte i ödeselementet. Alla de talangkärnor som utgör fundamentet för vår fysiska organism och de tillhörande manifestationerna överlever i detta element var för sig den fysiska organismens undergång, den må vara naturlig eller onaturlig. Och härifrån befordrar de tillsammans, i förening med vårt jag och övermedvetande, uppbyggandet av en ny fysisk organism, när betingelserna för det åter är för handen.