2178. Även om ett väsen i allmänhet behärskar denna sin inre organiska kraft, kan det ibland hända att det uppstår en omedelbar förlust av herraväldet över denna kraft. Det sker när känslan, som utgör den sammanträngande eller bindande makten i förhållande till tyngdenergin, plötsligt på ett eller annat sätt blir försvagad. Tyngdenergin, vars utvidgningstendens enbart hålls i schack av känsloenergin, blir då lika plötsligt i motsvarande grad fri och får på så vis övertaget. Detta kan ske helt explosionsartat. Och då uppstår verkligen inte bara en enda explosion, utan ibland en hel rad kedjeexplosioner i väsendets elektriska system i dess psyke. Den yttre utlösningen härav är att explosionerna fortplantar sig till väsendets viljeområde. Väsendet får lust att mer eller mindre krossa eller slå sönder, ibland helt utan hänsyn till vilka saker eller väsen denna dess tendens går ut över. Ja, i värsta fall kan det lemlästa eller mörda den eller dem som är föremål för dess vrede. Detta explosiva mentala utbrott brukar vi beteckna som "hetsighet". Väsendet genomströmmas av överdriven kroppslig värme, blir överhettat. Och om det inte vore så lyckligt ställt att det var utrustat med organ för transpiration, skulle det få feber och till följd därav bli försvagat. Vi ser hur den mellankosmiska elektriska kraften, som började långt inne i väsendets psyke bortom den fysiska organismen, här åstadkommer en verkan som fortplantar sig som värme, vilket också är dess natur och uppgift, eftersom den utgör själva eldens grundenergi. Väsendets organism skulle i en sådan situation i värsta fall flamma upp i ljusan låga av mellankosmisk eld och helt brinna upp, ifall det inte hade satts en gräns för hur mycket känsloenergin i ett levande väsen får försvagas och tyngdenergin därmed ohämmat utlösas. Här måste vi påpeka att mellankosmisk eld inte kan ses med fysiska sinnen. Endast dess verkningar är uppenbara. Allt som innefattas i begreppen "sår" och "inflammation" i den fysiska organismen är detsamma som mellankosmisk eldsvåda. Dess vibrationer eller lågor hör till den strålformiga eller psykiska materien och kan direkt iakttas endast med högpsykiska sinnen. Där framträder de såsom tillhörande väsendets olika mellankosmiska utstrålningar, den så kallade "auran" eller den psykiska strålgloria som varje levande väsen utstrålar och är omgivet av.