2181. De sex grundenergiernas inbördes kombination kan således inte upplösas totalt. Här finns just precis den marginal eller gräns för energiernas sammansättning och särskiljande, som är nödvändig för att de reaktioner ska kunna äga rum som för väsendet blir till kraft och erfarenheter och därmed till upplevelse av livet. Tyngdenergin, som alltså i sitt innersta fält är mellankosmisk elektrisk eller andlig energi, blir alltså till sist fysisk materia, när den inte framträder som eld. Känsloenergin, som också till sitt innersta ursprung är en elektrisk eller andlig energi, blir däremot till sist i fysisk materia till köld. Dessa två grundenergier har i sina fysiska reaktioner som värme och köld sitt normala fysiska jämviktsläge i väsendenas så kallade "normaltemperatur". Denna normaltemperatur utgör alltså gränsen för vad väsendet kan tåla av värme och köld, eller den speciella form av mellankosmisk spänning eller livskraft i den fysiska organismen som kombinationen av de två mellankosmiska elektriska grundenergierna tyngd och känsla här ger upphov till. Det kan uppstå situationer då denna normaltemperatur rubbas, kommer ur balans, så att värmen eller kylan i organismen blir överdimensionerad. I båda fallen kallar vi det "feber". I vissa fall kan denna feber medverka till att sjukdomen övervinns, men dess djupaste orsak är i själva verket liktydig med en begynnande kortslutning av den kontakt, med vilken väsendets mellankosmiska elektriska system står i förbindelse med det makrokosmiska elektriska system, genom vilket den fysiska organismen upprätthålls. Och om denna feber eller begynnande kortslutning inte stoppas, kommer den att bli så total att all förbindelse mellan väsendets psykiska eller elektriska system och dess fysiska organism helt upphör. Här står vi inför en av de totala kortslutningar av den fysiska organismen som i dagligt tal benämns "döden".