Martinus: Livets Bog, del 6, st 2183

2183. Eftersom värme och köld i vår organism således har sin djupaste rot i vår mellankosmiska elektriska natur, alltså i vår psykiska eller själsliga struktur, utan vilket rotfäste vår manifestation och upplevelse av livet vore en omöjlighet, varför skulle då inte den makrokosmiska elden och kölden på samma sätt ha sitt djupaste ursprung i en makrokosmisk själslig struktur som den andra och den tredje grundenergin: tyngdenergin och känsloenergin? Varför skulle inte dessa två energier utgöra mellankosmisk elektricitet i en makrokosmisk själslig natur på samma sätt som vår mellankosmiska elektricitet utgör makrokosmisk elektricitet för vår organisms mikroväsen eller mikroliv? Hur skulle annars de nämnda livsformerna kunna få livsbetingelser i vår organism? Och hur skulle naturen kunna ge oss själva livsbetingelser, om den inte vore en levande organism utrustad med elektricitet, som alltså är detsamma som livets innersta livskraft? Varför skulle inte denna elektricitet vara en själslig kraft eller ande, likaväl som den är en själslig kraft eller ande i oss och i våra mikroväsens organismer? Hur skulle en så logisk skapelse som den som äger rum i naturen, och som på alla sätt står skyhögt över den logiska skapelse som de främsta tekniskt och kemiskt utbildade människorna kan åstadkomma, kunna äga rum utan andliga förmågor, när till och med den minsta och mest primitiva skapelse inom det mänskliga medvetandeområdet omöjligt kan komma till stånd utan andliga förmågor eller medvetande? Har man någonsin sett en klädedräkt, ett par skor, en byggnad, en kraftmaskin etc. kunna bli till annat än till följd av logiskt tänkande, vilket återigen är detsamma som manifestation av ande?

Föregående

Nästa