2185. Vi har efter hand börjat lära känna det levande väsendets innersta kärnstruktur eller övermedvetandet. Vi vet att detta oskiljbart är knutet till jaget och således för evigt är ett med jaget. Som vi har sett, består övermedvetandet bland annat av ett likaså evigt organ, nämligen ödeselementet med talangkärnorna för all den utveckling och begåvning, alla de förmågor och anlag, som väsendet fram till nutiden genom inkarnationerna har tillägnat sig. Genom dessa talangkärnor, som i princip är detsamma som psykiska växtfrön, kan de förmågor och anlag, vilka som stelnad energi finns inlagda i dem, överleva undergången av väsendets fysiska organism och åter komma ut ur sitt stelnade tillstånd, komma till uttryck och bli kraften när väsendets nya organism byggs upp och, när de yttre fysiska och psykiska förutsättningarna är för handen, här befordra de förmågor och anlag som väsendet tillägnat sig i tidigare inkarnationer. Övermedvetandet framträder alltså här som beständigt existerande bakom det levande väsendets skiftande inkarnationer i fysisk materia. Det utgör en helt oföränderlig del av det levande väsendet. Det är inte en produkt av skapande och kan därför aldrig någonsin ha haft en början, liksom det heller aldrig någonsin kan upphöra, i och med att det i sig självt är absolut stillhet eller orörlighet. Det enda rörliga inom övermedvetandets område är talangkärnornas passerande in i och ut ur ödeselementet och de gränsområden till detta, genom vilka övermedvetandet står i förbindelse med undermedvetandet eller väsendets natt- och dagsmedvetande och därmed är knutet till väsendets upplevelse och manifestation.