2191. Intuitionen är alltså väsendets förmåga att uppleva inifrån. Denna upplevelse yttrar sig som färdiga idéer eller facit utan någon särskild intellektuell utredning. De utgör ett slags koncentrat av vetande. Således kan väsendet bland annat genom intuitionen i form av en kosmisk glimt få erfara den fullständiga, totala och orubbliga upplevelsen av sin egen odödlighet, utan att ha någon förmåga att för andra väsen visa på någon som helst logisk motivering för eller bekräftelse på denna sin odödlighet. Därför är kosmiska glimtar i realiteten inte något som väsendet i fråga kan vetenskapligt bevisa för andra. Men detta hindrar inte att vetandet om dess odödlighet är absolut och orubbligt för väsendet självt. Det har alltså inte fått detta vetande genom uträkningar eller spekulationer, utan i stället som ett helt färdigt facit. I första hand är denna kosmiska glimt alltså något som enbart angår väsendet självt och i bästa fall de väsen som kan tro på denna berättelse om odödlighetsupplevelsen. För väsen som kräver intellektuell motivering för påståendena om denna upplevelse har den således ingen betydelse, eftersom bevisföringen saknas. För att kunna gagna andra med sin intuitiva upplevelse eller sina kosmiska glimtar måste man alltså äga ett betydande intellektuellt och humant sinne, vilket är detsamma som "kärlek till nästan".