2195. Eftersom det är mycket viktigt att få det fastslaget, att det verkligen är det humana sinnelaget som bestämmer intuitionens kapacitet, är det nödvändigt att vi här uppehåller oss något vid de tidigare nämnda primitiva tankeklimaten. Dessa utgör visserligen en viss form av tänkande, men detta tänkande är inte ett sökande efter sanningen eller verkligheten. Det grundar sig inte på en hunger eller törst efter livsmysteriets lösning. Det grundar sig inte på en önskan att vara till glädje och välsignelse för andra väsen. Det grundar sig helt på själviska intressen. Men rent själviska eller egoistiska intressen hör ihop med den djuriska självbevarelsedriften, vars medvetandemässiga grundval i verkligheten är instinkten. Denna stora organiska drift utgör det fullständiga fundamentet för djurets förmåga att upprätthålla sin tillvaro, skaffa sig föda och befordra sin parningsdrift. För att upprätthålla denna sin tillvaro behöver det inte först gå i skola, studera eller gå i lära. Det har således inga spekulationssvårigheter. Tack vare sin instinkt leds djuret – inte medvetet eller intelligensmässigt, utan driftmässigt – till att leva sitt liv i kontakt med de betingelser som krävs för att dess speciella form av normal upplevelse av livet och livsglädjen ska kunna upprätthållas. Dess mentalitet utgör därför endast en mycket liten värld av tänkande.