2196. Vad gäller den jordiska människans mentalitet ställer sig saken helt annorlunda. Denna är i färd med att omdanas så att hennes område för tänkande blir större och större, varigenom hennes område för de instinktmässiga eller automatiska drifterna blir i motsvarande grad mindre. Men denna stora förvandling sker inte som en ögonblicklig händelse. Den är en process som sträcker sig genom många jordeliv. Och vi kan även se hur människorna framträder på högst olika stadier i denna utveckling. Ju högre utvecklade de är, desto mindre är deras instinktmässiga eller automatiska mentala drifters område, medan motsatsen naturligtvis är fallet hos väsendena i den mån de är mindre utvecklade. Här kan man se att människornas utveckling bildar en jämn linje nerifrån djurets tillstånd och upp till de högsta kulturmänniskorna. Vi ser därför hur de själviska eller egoistiska drifterna, alltså de djuriska anlagen eller den djuriska självbevarelsedriften, som således är djurets livsfundament, mer eller mindre gör sig gällande även inom det mänskliga mentala området. Och vi kallar människor från detta område för "primitiva". Vi ser hur de till övervägande grad leds av sina instinktmässiga djuriska drifter, nu dock kombinerade med deras begynnande tankeförmåga. Själviskheten får dem att ljuga, bedra, förfölja och förtala, liksom de i värsta fall inte ryggar tillbaka för att begå mord, om det passar in i deras själviska eller egoistiska intressen. Deras beteende är således i högre eller lägre grad egoistiskt eller själviskt. Deras högsta uppfattning om rättfärdighet är att "var och en är sig själv närmast". Och detta mentala tillstånd, dessa djuriska drifter, ligger huvudsakligen till grund för deras viljeföring och deras sätt att vara. Vad som här gör sig gällande är absolut inte något logiskt tänkande, utan en djurisk, automatisk mentalitetsstyrning precis som hos djuren, men alltså präglad av ett visst utslag av den mänskliga tankeförmågan, som här just befinner sig i sin första späda tillblivelse.