2198. Med hjälp av sin begynnande tankeförmåga kan den blivande människan börja experimentera. Genom experimenterandet börjar hon skaffa sig erfarenheter och därmed ett visst materiellt vetande och kunnande, genom vilket hon kan börja uppleva och skapa på ett område som delvis ligger utanför instinktområdets begränsade horisont. Här kan väsendet utföra handlingar eller manifestationer som likaväl kan gå emot som de kan låta sig styras av instinkten eller den djuriska självbevarelsedriften. Väsendet följer alltså inte längre slaviskt sin instinktmässiga, automatiska drift. Det börjar nu också handla efter de tankar och föreställningar som dess experimenterande för med sig. Det börjar alltså leda sin tillvaro ut ur instinktens område och in på sin begynnande tankeförmågas område. Resultaten av dess ännu svaga och osäkra tankeförmåga, det vill säga dess motsvarande, begynnande, späda och osäkra vetande, blir nu, mer eller mindre i kontakt med dess instinkt eller djuriska självbevarelsedrift, bestämmande för dess viljeföring och handlingar. Med detta begynnande tänkande och den motsvarande medvetna viljeföringen får väsendet alltså ett begynnande medvetandeområde som ligger utanför dess vanliga djuriska instinktmässiga område. Detta nya område är de erfarenheter och den tro, de föreställningar och det vetande som uppstår på grund av den begynnande medvetna intelligensmässiga funktionen. Det är detta område av medvetandet som skiljer människan från djuret. Medan djurets dagliga liv till överväldigande grad omedvetet leds av dess instinktmässiga livsdrifter, leds människans dagliga liv till en viss grad av en dagsmedveten, intelligensmässig insikt och ett därav följande ingripande. Men denna insikt blir fundamental först efter hand som väsendet får erfarenheter. Det krävs således många jordeliv innan väsendet kan sägas vara verkligt eller fullkomligt intelligent. Och vi säger att människorna i dessa jordeliv är primitiva eller är "naturmänniskor".