2202. Att människorna varit i stånd att skapa sådana geniala, överdimensionerade mordmaskiner och dödsapparater vid sidan av många andra geniala uppfinningar, antingen de nu används för själviska eller osjälviska ändamål, avslöjar att de utan tvivel ännu bär på det djuriska grundpsyket eller den djuriska självbevarelsedriften, som endast kan hävda sig genom principen "var och en är sig själv närmast". Men förmågan att skapa dessa geniala vapen och apparater, samt användandet av dem, avslöjar samtidigt att människan här har ett medvetandeområde i sitt psyke som inte är djuriskt. Det tekniska vetande och kunnande som skapat dessa geniala alster, de må vara för mordiskt eller för livgivande bruk, är alltså ett resultat av intelligensförmågan. Jämför vi naturmänniskornas och kulturmänniskornas mentalitet, vetande och kunnande, ser vi här lätt att kulturmänniskornas överlägsenhet i vetande och kunnande i förhållande till naturmänniskornas uteslutande beror på intelligensförmågans utveckling hos de förstnämnda. Det är alltså intelligensförmågans utveckling som satt människorna i stånd att – från att endast ha kunnat försvara sig med stenyxor, bågar och pilar – i dag försvara sig med hjälp av själva naturens krafter, krafter som är miljarder gånger verksammare och effektivare än flintyxan, bågarna och pilarna. Hur fantastisk denna förmåga än är, har den inte varit i stånd att direkt förvandla den i människan från djuret nedärvda självbevarelsedriften. I stället har människorna med intelligensens hjälp fått denna självbevarelsedrifts försvars- och angreppsförmåga att växa gigantiskt. De utplånar miljonstäder med massor av människor, kulturvärden och livsbetingelser. De är således inte längre renodlade djur. Vad gäller materiellt skapande har de i vetande och kunnande blivit mer lika Gud än djuret, utan att de dock kommit till målet eller slutfacit för utvecklingen, nämligen: människan som "Guds avbild", skapad till att vara lik honom. Denna gigantiska utveckling av den djuriska eller dräpande principens område i väsendets mentalitet är alltså ett första led eller avsnitt i Guds förvandling av "djuret" till "människa". Det är ett led i en kärleksfull gudomlig plan. Vi har här följt denna plan nerifrån naturmänniskans primitiva förmåga att tillverka flintredskap och upp till kulturmänniskans behärskande av miljoner och åter miljoner av naturens hästkrafter. Och vi har sett hur den gjort människan till ett väsen som står skyhögt över djurets stadium i vetande och skaparförmåga, och hur hon därigenom blivit alla andra väsen på jorden överlägsen och blivit herre över vissa områden av naturens stora domän. Hon har blivit jordens största dråpare.